Home
Old newsletter
Recomended Peak-Oil sites
Contact



Oljedebatt i Dagens Industri
I måndags ringde Andreas Henriksson från TT och ställde några frågor om olja. Fragment av diskussionen kom med i en artikel som publicerades i flera tidningar den 16 augusti, bl.a. Svenska Dagbladet, Dagens Industri och Afonposten i Oslo.

Dagens Industri: Analytiker: Oljepriset kan mångdubblas [2005-08-15]

Svenska Dagbladet: Analytiker: Oljepriset kan mångdubblas [2005-08-15]

Aftenposten: Frykter nytt oljeprishopp

Under eftermiddagen pratade jag med Björn Hedensjö på Di och förklarade hur upprörd jag var över Tommy Nordins uttalande. Jag hade just pratat med Andreas Henriksson, som bekräftade att Nordins uttalanden var exakt det han hade sagt.

En liten analys av det som Nordin sa: ”Huvuddelen av Saudiarabiens yta är fortfarande outforskad.”

Uttalandet kan bara tolkas som om det skulle finnas hur mycket olja som helst i Saudiarabien. Saudiarabien har 22 geologiska lager och  i 9 av dessa har man hittat någon form av olja och de lagren finns i östra delen av landet. Helt överlägset är lagret Arab D, där bl.a. oljan i världens största oljefält Ghawar finns lagrad. Den största delen av Saudiarabien saknar oljebärande geologiska lager. Att borra där är lika motiverat som att borra efter olja på Västgötaslätten. Många tror att man inte letar efter olja i Saudiarabien men det är helt fel. Under 70-talet hittade man 27 fält, under 80-talet 7 och under 90-talet 28 fält. Problemet är att fälten är så små jämfört med de stora fälten. Då produktionen rasade i Rysslands största fält under 80-talet krävdes det 200 fält för att ersätta produktionen. För att ersätta en framtida minskning i produktionen i Saudiarabiens fem gigantiska fält krävs det många fler.

TN: ”I Irak har det inte skett någon prospektering sedan slutet av 1950-talet.”

Uttalandet är helt felaktigt. Fram tom 1959 borrade man 71 exploaterings hål och fram till invasionen 2003 hade man borrat 145. Man hade också varit mycket framgångsrika i slutet av 70-talet då man hittade några av landets största oljefält.

TN: ”I både västra och östra Ryssland har man nyligen hittat stora mängder olja, och hela östra Sibirien är ännu outforskad.”

Det största oljefynd som gjorts de senaste 20 åren gjorde man år 2000 i Kazakstan i före detta Sovjetunionen. Fältet innehåller ca 10 miljarder fat olja, men det kan bara försörja världen med olja i fyra månader. Problemet med Ryssland är att man har gamla oljefält med höga halter av vatten. Östra Sibirien har potential för nya fyndigheter men man måste också ta hänsyn till att dagens produktionsökning i Ryssland är bara ny teknik i gamla fält. Ryssland hade sin maximala produktion under 80-talet. Man kommer aldrig tillbaka till de produktionssiffrorna.

TN: ”Det finns stora kända, men orörda, tillgångar i form av oljesand som i dag är lika stora som all olja som man hittills har upptäckt.”

Vi har gjort en mycket detaljerad analys av produktion av olja från tjärsand. Rapporten finns tillgänglig på nätet. Det visar sig att den mest optimistiska prognosen inte ens kan kompensera den naturliga nedgången i produktionen av vanlig olja i Kanada och Nordsjön.

Mitt samtal blev en artikel i Di och det har varit många kommentarer till artikeln. Jag skall i all hast försöka besvara en del av de frågor som ni har ställt i debatten och även kommentera några påståenden.

Oljeexperter i storbråk [2005-08-16]

Vad det gäller priset brukar jag vara återhållsam men anledningen till att jag nämnde siffran 70$ per fat till hösten beror på att man alltid har en pristopp på råoljan i april-maj och i oktober-november. Vi hade en topp förra hösten och sedan gick priset ner för att på nytt nå en topp i april. Vi fick en liten nedgång, men så hände det som inte skulle hända nämligen att priset ökade kraftigt under sommaren. Just nu borde vi ha haft ett pris under 50$ per fat om vi följde normala trender. Det är mycket ovanligt att man har en prisnedgång från sommaren fram till oktober varför det är logiskt att förvänta sig en ökning av priset. Kina har enligt den information som jag har byggt nya strategiska reservlager för olja, liknande de lager som USA har, och man skall nu i höst börja fylla upp dessa lager. Om så är fallet kommer det att medföra en extra prispress på oljan, kanske har man redan börjat fylla sina lager.

Då vi diskuterar framtida produktion använder vi oss av den enkla regeln att vi inte kan producera mer olja än vad vi har hittat. Om vi studerar när i tiden man hittat råolja är bilden mycket klar. Siffrorna används av International Energy Agency,  ExxonMobil, m.fl. För att klart visa trenden har jag räknat ut medeltalet vart tionde år. I figuren här nedan finns också den mängd olja som vi konsumerar. För 50 år sedan konsumerade vi 4 miljarder olja om året samtidigt som vi hittade 30 miljarder om året. Man hittade så mycket att oljebolagen inte riktigt ville tala om hur mycket det var. Med åren har man plockat fram reserverna. Vi har genom så kallad ”back dating” placerat fyndigheterna vid rätt tidpunkt. Denna metod är nu accepterad av de flesta, men inte av BP så den statistik man visar, www.bp.com, har en felaktig tidstruktur. Under de senaste 40 åren har vi hela tiden hittat mindre och mindre olja medan konsumtionen ökat. Vi har fram till nu klarat utav det eftersom reserverna var så stora. Ett problem som vi nu har är att man valde att konsumera den finaste oljan, man skummade av grädden på mjölken. Den olja som nu finns kvar i reserverna är i medeltal av sämre kvalitet. På papperet har Saudiarabien en reservkapacitet på en miljon fat olja om dagen. Problemet är att kvalitén är så dålig att ingen vill köpa den. Kina bygger nu nya raffinaderier som kan ta hand om denna olja så om något år finns det en köpare.

Den neråtgående trenden är logaritmisk och om man gör en logaritmisk extrapolering finner man att det mest sannolika är att vi under de närmaste 30 åren skall finna 150 miljarder fat olja. Det är ungefär tre gånger så mycket som man har hittat i Nordsjön. Problemet är att prognosen för konsumtion de närmaste 30 åren är mer än 1000 miljarder fat olja, ungefär identiskt med de reserver som vi har idag. Ny teknik kan hjälpa oss att få ut en del av dessa reserver snabbare, men då kommer minskningen så småningom att gå mycket fortare. Vi har tydliga exemplen på detta.




En avgörande faktor för ett oljebolags börsvärde är att man måste visa att man i slutet av räkenskapsåret har lika stora reserver som man hade i början. Lyckas man inte på egen hand hitta tillräckligt mycket måste man ta till vissa knep, man köper upp ett oljebolag som har egna reserver. På så sätt kan man visa att reserverna är konstanta. Man nämner inte att reserverna i det uppköpta bolaget blivit noll. Vi ser att de stora oljebolagen har gått samman, BP köper del av oljefält i Ryssland, mm.

Alla oljebolag erkänner att produktionen i existerande oljefält minskar med i medel 4 till 6 procent per år. I Nordsjön är siffran större och i vissa fält i Mellanöstern mindre, men ett medeltal på 5 procent medför att de fält som idag producerar 84 miljoner fat om året kommer om ett år att producera runt 80 miljoner fat olja. Under många år har man klarat utav denna minskning genom att det fanns en stor reservkapacitet i Mellanöstern. Nu konsumerar vi denna reserv. Det betyder att vi de närmaste åren måste sätta in ny produktion på ca 6 miljoner om året för att klara ett ökat behov. Enligt de planer som oljebolagen har på sina skrivbord kan man klara det de kommande två åren, men sedan blir det svårt att klara den förväntade ökningen. Vi kan förvänta oss att vi under några år kommer att ligga på en konstant produktion innan vi ser en minskning. Det är naturligtvis väldigt svårt att beräkna denna nedgång, men vi använder oss av 2 procent. Med utgångspunkt från hur mycket olja som vi har hittat, hur mycket vi förväntas att hitta, mm, så har vi studerat land för land och område för område. Om vi bortser från det som kallas för ”deep water” har idag 54 länder utav de 65 som producerat olja redan nått den tidpunkt då man producerade so mest olja. Det klassiska exemplet är USA. Notera att tiden mellan maximum i fyndigheter och maximum i produktion var 35 år. Motsvarande siffra för Norge är 27 år. Andra länder har liknande tidsintervall. Om alla länders siffror adderas får vi denna bild.



Då Romklubben 1070 gjorde en prognos om framtiden gjorde man vissa antaganden. Under 60-talet var den globala ökningstakten 6-7 procent om året och alla insåg att så kunde det inte fortsätta. Man antog att det i början av 70-talet bara skulle bli en ökning med 4 procent. Sedan antog man att den totala mängden olja som man skulle kunna utvinna var ca 2500 miljarder fat, en siffra som är ganska korrekt. Med dessa antaganden fick man en topp i oljeproduktionen under 1990-talet. Vad man inte visste var att man skulle stänga kranarna i Mellanöstern 1973 och ha dem mer eller mindre stängda under lång tid. Det blev ingen konsumtionsökning och den olja som vi på så sätt sparade använder vi idag. Nu är reservkapaciteten använd och vi ser att det finns problem i en nära framtid.

Det största oljefältet som man hittat de senaste 20 åren finns i Kazakstan och det innehåller 10 miljarder fat olja, men det är bara så mycket olja som världen använder under 4 månader. Enligt de beräkningar man gjort beräknar man med att hitta 7 miljarder fat i Alaskas vildmarker, dvs 3 månaders konsumtion. Just nu satsar man på att hitta olja långt ut till havs där man har upp till 2000 meters djup. Kostnaderna är ganska stora. Jag tror inte att oljebolagen skulle göra denna satsning om man ansåg att man kunde hitta motsvarade olja på land. Ett av de mest framgångsrika länderna är Brasilien. Sedan1984, dvs under 20 år, har man hittat ca 10 miljarder fat olja på djupt vatten. Åter igen har vi 4 månader av världens konsumtion. Skulle man vara lika framgångsrika de närmaste 20 åren är det ytterligare 4 månader. Att tro att det skall finnas oupptäckta fyndigheter så att vi hitta 30 miljarder om året de kommande 50 åren saknar logik. Ni får gärna kalla med för domedagsprofet för att jag påstår att detta inte är möjligt.

Nu till några frågor:

Nr6: Jag hoppas att du fått svar.

Nr7: Här har jag också svarat. Läs Matt Simmons bok Twilight in the Desert. Boken är ganska teknisk och det kan vara svårt att förstå alla detaljer utan vissa förkunskaper, men boken lämnar inte rum för tvivel.

Nr9: Svar finn här ovan.

Nr17: Kinas situation är mycket intressant. Professor Pang Xiongqi är chef för Kinas petroleum universitet och energirådgivare till Kinas president. Jag träffade honom i våras och vi diskuterade Kinas framtida oljeproduktion. Han tror att en opemistisk bedömning är att Kina når sin maximala produktion år 2009. Från nu fram till dess kommer man att ligga på nästan konstant produktion på ungefär 3,3 miljoner fat om dagen. Idag importerar man 3 miljoner om dagen. Förra året ökade Kinas ekonomi med 9% och oljekonsumtionen med 10%. Om vi på nytt ser ett ökat behov av storleksordningen 10% betyder det att man behöver ytterligare 600000 fat om dagen. Denna ökning måste importeras, dvs importen ökar från 3,0 till 3,6 miljoner fat om dagen. Importökningen blir 20%. Det faktum att Kina och USA inte kan öka den inhemska produktionen sätter en enorm press på priset på den olja som är tillgänglig för export.

Nr23: Jag har svarat tidigare.

Nr35: Det är rätt att en nationalekonom borde förstå ekonomi bättre än en fysiker. Å andra sidan finns det något som kan kallas resursfysik. Då vi diskuterar olja är det i verkligheten energi som vi diskuterar och energi har med fysik att göra. Den 6 mars 2001 hade Marian Radetzki ett inlägg på SvD Brännpunkt. Han visar en tabell från ”trovärdiga offentliga och privata aktörer”, dvs samma aktörer som Tommy Nordin litar på. De åtta prognoserna visar ett oljepris 2010 som varierar från 17$ till 21$ per fat och år 2020 är fluktuationen från 18$ till 27$ per fat. Vi har redan idag ett pris som är 3 gånger högre än vad Marian trodde var det framtida priset. Kanhända att nationalekonomer kan göra bättre prisprognoser än fysiker. Vad vi däremot vet är att en begränsad resurs är begränsad, vilket Marian i en tidning nyligen påstod att han inte trodde på.

Nr 40: Vad det gäller Scania, Volvo och Nissan så vet jag att det är experter från Uppsala Universitet.

Nr 41: Här är våra prognoser för Norge.

Nr43: Jag känner några experter, dvs inte politiker och ekonomer utan folk som jobbar med oljan. Deras åsikter stämmer väl överens med den allmänna bilden som jag ger. Särskilt när man diskuterar problemet över en kopp kaffe eller en öl. Vissa saker får man inte diskutera offentligt. Lord Brown har förbjudit alla anställda i BP att diskutera Peak Oil. Föredragshållare från BP till vår konferens i Lissabon nu i maj fick lämna återbud.

Nr44: Norges olja sinar.

Nr45: Jag anser mig vara en fri professor som inte går i någons ledband. Jag vet att det finns politiker som inte gillar det.

Nr48: Det är riktigt att jag förespråkar fortsatt kärnkraft. Om vi stänger kärnkraften måste vi importera naturgas till de nya verk som måste byggas. Vi kan också importera kärnkraft el från Finland. Att tro att vi i framtiden behöver mindre el än nu är inte realistiskt.

Nr52: Det är idag lönsamt att göra olja från kol, men miljömässigt är det förkastligt. Problemet är de stora kvantiteter som måste göras. För en begränsad del av vår befolkning kommer det alltid att finnas lite dyr bensin.

Nr56: Skillnaden nu jämfört med 70-talet är att vi har en mycket klar profil av den olja som hittats. 70-talets oljekris var ingen oljekris i den benämningen att det saknades olja. Man hade bara stängt kranarna i Mellanöstern. Nu är de öppna för fullt.

Nr64: Visst finns det oljetillgångar kavar att hitta, men problemet är att vi konsumerar för mycket.

Chevron har just startat en kampanj där man försöker få folk att inse att världen har ett problem. Deras kampanjslogan på CNN lyder ”The world consumes two barrels of oil for every one that discovered”. http://www.chevron.com/about/advertising/. Tommy Nordin: ”Jag förlitar mig på vad den internationella oljeindustrin har för uppfattning”. Tommy har missat Chevrons senaste kampanj.