Home
Old newsletter
Recomended Peak-Oil sites
Contact



Oljedebatt i Dagens Nygeter
Replik till professor Azards inlägg med titel: Pessimisterna har fel om oljan.

Då professor Christian Azar säger ”Kjell Aleklett, ledande företrädare för de så kallade oljepessimisterna” målar han upp en bild som inte stämmer med verkligheten. Vi som arbetar inom nätverket ASPO, the Association for the Study of Peak Oil&Gas, är inte pessimister utan realister. Våra studier visar att den, enligt Iinternational Energy Agency, förväntade globala ökningen i oljekonsumtionen inte kan realiseras med ökad produktion. Det är inte en pessimistisk syn utan en realistisk syn på framtiden. Vi ser ett maximum i den globala råoljeproduktionen och det är, bland andra, ekonomer som påstår att detta kommer att få allvarliga följder för världsekonomin. 

För två år sedan la vår forskningsgrupp, Uppsala Hydrocarbon Depletion study Group, fram en rapport som visade att det inte finns tillräckligt med olja och naturgas för att ett enda av de framtidsscenarier som IPCC presenterade år 2000 kan uppfyllas. En tolkning av resultatet är att ”man skulle kunna bränna all olja och naturgas i dagens reserver och trots till och med nå mer ambitiösa klimatmål än vad de flesta miljöorganisationer världen över kräver”, dvs exakt det som professor Azar säger i sitt inlägg. Frågan är varför man inte vill diskutera detta utan fortsätter med att använda dessa scenarier som hörnstenar för den globala klimatpolitiken? Mellan raderna framgår det att professor Azar tycker att vi inte skall oroa beslutsfattare. Ett skrämmande synsätt som jag inte kan acceptera. 

Jag har hela tiden hävdat att kolet är framtidens stora miljöhot. Det betyder att vi måste koncentrera oss på åtgärder som minskar användningen av kol. Den helt dominerande användningen av kol är produktion av elektricitet. Två av de stora världsekonomierna, USA och Kina, använder 50 respektive 80 procent kol för sin elproduktion. Kinas elbehov ökar med över 10 procent om året. Under en tio års period behöver man bygga ut en produktionsvolym som motsvarar 10 gånger dagens samlade svenska elproduktion. Kinas ”60 miljoner kvadratmeter solfångare”, som nämn i inlägget, producerar varmt vatten och inte elektricitet. Som miljövän vill jag verkligen inte att Kina skall fördubbla sin kolkonsumtion. För Kina och andra utvecklingsländerna kommer vindkraften att bli betydelsefull, men man behöver också stabil basproduktion av el och för det satsar men på kärnkraft. Just nu bygger man 6 nya reaktorer och planerar ytterligare 44. Kanske är det kärnkraften som är Azars problem?

Jag är optimist vad det gäller Sverige och framtiden men jag är orolig för utvecklingen för världens fattigaste. Energi behövs för att hjälpa dem upp ur slummen och historiskt har det alltid varit ökad användning av olja som varit språngbrädan. Låt oss vara realister och inse att det är här som vi måste sätta in de stora åtgärderna i framtiden. Några energisnåla hus i Lindås är bra för Sverige, men för världens extremt fattiga är det andra lösningar som krävs. Rätt till energi borde föras upp bland de mänskliga rättigheterna.

Kjell Aleklett, professor i fysik vid Uppsala universitet,
Ordförande för ASPO, The Association for the Study of Peak Oil&Gas
aleklett@tsl.uu.se